fotoevalena.se/blog » Blog

Låsservice i Varberg – företagsfoto

En sak är säker – här är grabbarna som har full koll på nycklar, larm och lås! Under flera tillfällen med företagsfotografering hos Gert, Martin o Mikael på Låsservice i Varberg, fick jag återigen inblick i en bransch jag inte haft så mycket kunskap om. Alltid lika intressant och det gjorde ju inget heller att det är riktigt trevliga killar att ha o göra med!

I december var deras nya hemsida klar och det verkar som de haft god nytta av de bilder vi med gemensamma insatser skapade. Kika gärna in där och se vad de har att erbjuda!

Tack för att jag fick komma och avbilda er verksamhet! Stort lycka till med nysatsningen!  /Eva-Lena

När batteriet tar slut…

… sjunker hastigheten betydligt och varken David Guetta, Madonna, Seal eller Gossip får längre chansen att hjälpa mig framåt, framåt… Men varför hänga läpp? Det blir en helt annan sorts promenad i stället. Jag lyfter den motiverade o koncentrerade blicken och den inre monologen blir plötsligt en helt annan med andra ämnen att vältra runt i hjärnan.

De som känner mig vet att jag de senaste 10-12 åren älskat mina powerwalks! Sorgen har varit stor över missade taktfasta rörelser när fötterna plötsligt sa ifrån för ett par år sedan och gnällde mer än vad både knän, rygg och höfter gjort på sistone. Fötterna gnäller fortfarande då och då, men när en tystnar ser plötsligt en annan sin chans till uppmärksamhet – det är som i vilken familj eller social grupp som helst. Back to The Knee Talk – det var ju där allt startade när jag var 25 och spelade basket som en stolle…

Mina knän är sargade och svårflörtade. De värsta är att jag inte riktigt vet vad de vill – om de ens vet det själva? Ena dagen är allt lugnt och tillåtande – nästa dag är protesterna högljudda över att jag haft lite för “kul”… Det kan jag förstå när jag svassat ut i vild dans på någon fest – då ger jag mig och låter dom vila några dagar eller en vecka, så svullnaden går ner (ja, jag har artros) – men även i övrigt är förhandlingsläget svårt. Försöker motivera knäna till varför dom och övriga i kroppen behöver kondition o muskler och innan har det liksom alltid gått hem, om man säger så. 😉 Men troligen fattar dom inte alls – inte ens charmen med att röra sig till musik – totalt ego!

Erkänner dock att jag har testat gränserna en del i vinter och det har gjort att jag får mina små varningar och pekpinnar igen. Jag lever typ med ett gummiband runt midjan – “dra inte för långt”…

Så dagens temposänkning var säkert av godo. Jag hann i alla fall först ta en liten paus (gör ofta det ca halvvägs för att få blod ner till fötterna igen) och fota ett par frusna tångruskor, innan jag blev helt ensam i min skalle och sedan lät knän, hjärna o hjärta i stället bestämma takten hemåt. 🙂

(Men håll med om att David Guetta är mästare på att få en att hålla takten! Så bra! Han är med mig nästa gång igen!)

Må alltid väl!

 

/Eva-Lena 🙂

 

 

Gott Nytt 2017!

2016 blev ett fantastiskt år och det finns två fräcka grejer som överglänser allt annat i mitt o vårt liv detta år – Johnssons Gård och min hälsa!

Man kan tro att ovisshet, överraskningar och tidigare bakslag skulle påverka mig i en negativ mening, men icke! Har inte på länge haft en så positiv tid, där ett flow som fått mig på helt nya tankar och en envishet som tagit mig framåt, gett resultat som jag knappt kunnat drömma om. Låter det spännande? Otroligt? Kul? Ja, det är det!

På sommarens familjedag kallade jag in min vän och kollega Catrin Lanai för att ta lite familjebilder på oss Johnssons!

Vår gård – numera Johnssons Gård – fick ju lite nya hyresgäster förra våren med planer som inte flög högre än ögonbrynen nådde just då. Men som dom lyfte o flög iväg med alla oss andra efter ett tag! Med Rub & Smoke BBQ fick hela gården ett uppsving som hette duga och både Kagabäckens Ost och Hembränt Keramik fick god draghjälp på lördagarna, från Påsk o ända fram till oktober.

Håkan o jag trodde inte våra ögon vissa lördagar. Det kunde vara mer folk på gården än vi haft kossor i ladugården – bara på några timmar. Inte bara vi två blev stammisar på denna mysiga bbq-servering – det var många ansikten man såg från gång till gång. Men det dök också upp en hel massa människor från både Varberg och annanstans, som man inte sett på både år o dar. Varje lördag var liksom fixad redan strax efter lunch – då hade vi ofta fått vår portion av roligt socialt umgänge för hela helgen!

Skyltverkstad i köket hemma på Tångvägen.

Allra första gästerna på Rub & Smoke BBQ – de skulle följas av många, många fler!

Rekordlördagen i slutet av juli = många, många fler! 😉 Tummen upp för det!

I början av sommaren flyttade även nästa hyresgäst in – konstnär Eva Otterström. Eva är vän med Ulrika på Hembränt och blev i ett tidigt skede lovad lokal hos oss när Caprinus inne i Varberg tömdes på företagare o entreprenörer. Efter serveringen var klar fick hon äntligen sin ateljé att måla och möta andra konstintresserade i.

Eva är en glad o färgstark hårdrockare – det hörs ända ut på gårdsplanen ibland! 🙂

Under sommaren fick vi även förfrågan av ytterligare ett företag – Golden Wellness, som sysslar med utomhusträning – om att få plats på gården. Petra o Håkan, som äger företaget, hade länge haft en dröm om att bygga en hinderbana utomhus och varför inte, liksom?

När den första chocken lagt sig och vi bestämt att köra på detta, ordnade Håkan ganska snabbt en 300 meter lång flisad bana och 14-15 hinder av olika slag. Kreativiteten och fantasin flödade och Håkan/Petra o min Håkan spånade (haha) o planerade fler o fler hinder. Här finns nu omkullfallna träd, nät att klättra över o krypa under, gamla däck o grindar att hoppa över, höbalar att klättra på, stubbar att hoppa på och armgång gjord av gammal svinhusinredning m.m m.m. Och mer ska det bli… Riktigt roligt!

Invigningen gick av stapeln i oktober och efter vinterns dvala kommer det att bli full rulle här på gården för Golden Wellness och deras deltagare. Många träningspass och glada tillrop i skogen lär det bli!

Evelyn stormar fram i naturhinderbanan – alltid med ett leende!

Som om inte detta vore nog har jag själv roffat åt mig en lokal på innergården bredvid konstnär Eva. I nya Studio Boxx (det var ju Julias stall innan) är det meningen att man ska kunna hyra in sig för att hålla kurser, föreläsningar, utställningar o popup-butiker. Självklart ska jag även ha det som fotostudio när andan faller på, men den är inte i första hand inredd som det.

Lokalen är flexibel, med små lätta möbler som går att flytta runt, teknik för bildvisning, ihopfällbara bord o stolar, ett litet kök och toalett. Detta har snabbt blivit mitt nya lilla skötebarn. Vi får se hur det faller ut. Ska bli sååå kul att få in lite olika verksamheter på gården. Och de bästa veckorna under den kommande sommaren och en hel del helger under våren, är redan bokade av konstnärer o andra… Ser med positiv tillförsikt fram emot detta! 😀

Håkan på Golden Wellness håller föreläsning för ett 40-tal träningsintresserade.

Anders på Kagabäckens Ost la tyvärr ner sitt företag i höstas, men vi har redan en ny hyresgäst i gamla mjölkrummet – Sandt Brewery. Andreas o Tommy driver idag sitt mikrobryggeri och har ölprovningar i Väröbacka, men behöver större ytor och det hittade de hos oss! Redan i somras levererade de öl till Rub & Smoke, så de är inte helt obekanta med gården sedan innan. Nu håller de på o flyttar in och under våren som kommer ska de starta upp både sin bryggning och nya ölprovningar för allmänheten hos oss. Det är också galet spännande!

Sandts Brewery är nog mest kända för sin öl Session IPA Hallifornia, men de har även tillverkat denna goding – Lussebulle!

Ja, Håkan han jobbar o jobbar. Det finns redan fler planer på utökning av verksamheter, så det är väl bara att sätta sig ner o börja rita till kommunen igen. Utöver det har jag under året gjort allt jag kan för att marknadsföra gården och det har gått över förväntan! Men det finns mer att göra och vi behöver komma ut lite bredare med informationen om gården. Det blir min nöt att knäcka. Nog om gården och alla de möjligheter vi plötsligt kastats in i. Här gäller det att smida medan järnet är varmt och inte vara rädd för utmaningen som vi fått i knä´t! 😉

.
.
.

Cancer – denna läskiga och lömska sjukdom som drabbar vem som helst, utan logik… Mitt engagemang i Varberg För Liv har tagit mig med på några oförglömliga tillfällen under året. Martin Larsson som är den drivande eldsjälen i föreningen, tar ibland med oss andra för att på ett eller annat sätt förverkliga små drömmar för företrädesvis små människor med cancer.

I maj månad var vi hemma hos lilla Tuva i Falkenberg. Hon ville så gärna träffa sin idol Pippi, men orkade inte åka någonstans och framför allt inte ända till Vimmerby. Så Pippi kom till Tuva! Det blev en rolig föreställning i trädgården ihop med familj, syskon och kompisar, toppat med hoppborg för dom som kunde hoppa och popcorn o dricka och framför allt Pippi-tårta förde som orkade äta!

Pippi på plats hemma i Tuvas trädgård. Kling o Klang kom också och jagade runt för att få fatt på Pippi, till allas stora förtjusning!

Tuva tog sig in i mitt hjärta. Inte så att hon snackade sig in, det kunde hon inte längre om hon så hade velat. Men genom sina föräldrar o syskon, foton på väggarna i huset, hennes försiktiga rörelser, hennes frustration när hon inte fick upp Pippi-väskan med sin enda fungerande hand – allt sammantaget gjorde att jag inget hellre önskade mig att hon bara kunde få skaka av sig allt det sjuka och springa runt med de andra barnen och ha livet framför sig. Tuva hade inte långt kvar att leva – det visste familjen – men redan några veckor efter vårt besök, lämnade hon sin familj och himlen blev en liten ängel rikare. Fina Tuva… <3

Lovisa Koraca hjälper Tuva med tårtan och lockar fram ett skratt genom att peta Pippi i magen… Lovisa, som själv tillfrisknat efter sin sjukdom, och hennes familj gör ett stort jobb för många barn och har stor del i att finna de som behöver Varbergs För Livs insatser.

Tillsammans med Tuvas föräldrar har nu Varberg För Liv skapat ett begrepp som fortsättningsvis kommer att heta “Tuvas Dag”. Hit kan man skänka pengar som oavkortat går till att skapa glädje för cancerdrabbade barn och deras familjer – mest i smått, inte så storsvulstiga saker.

I denna anda träffade vi lite senare under sommaren Wilma som var på välbehövlig semester i Almers Hus i Varberg med sin familj. Lillasyster Clara hade önskat sig ett tårtkalas med sin syster i Frost-tema och det fick dom! Plus lite presenter att leka och roas med under veckan.

Wilma tillsammans med sin familj på Almers Hus i Varberg!

Wilma var en alldeles förtjusande och söt 12-åring, som bl. a. varit mycket aktiv i handboll! Hon fick en present inför veckan i Varberg och det var ett målarstaffli med tillhörande material. Wilmas pappa har talat om att hon levde upp under veckan och jag hoppas verkligen att hon orkade måla lite grann och att hon fick känna all kärlek från sin familj som ett varmt omslag inför sin ofrånkomliga resa… Dagen efter de kom hem från Varberg, lämnade Wilma sin familj och anslöt sig till de andra tappra änglarna. Hjärtat gråter…

Självklart blir man ledsen och får alldeles ont i hjärtat av dessa små liv som slutar för tidigt. Men samtidigt måste jag säga att jag slås av beundran över all den glädje och okuvliga vilja till att leva ett så normalt liv som möjligt, som dessa familjer utstrålar! Helt fantastiskt! Vi som inte har det så nära kan ju aldrig förstå. Men vi kan försöka och hjälpa det lilla som går…

Tårtkalas på önskelistan! Clara har bestämt tema – Frost så klart! 🙂

Det finns fler i min närhet som kämpar med denna hemska sjukdom och utgången är så olika. Vår goda vän Ronny har tagit sig levande igenom sitt livs match (tack gode gud!), medan hans svåger och min goda vän Annas bror Bosse förlorade sin kamp till sist. Fina Bosse… Även andra bekanta och min tandläkare Hans i Halmstad kämpar för sina liv och lever i en berg-o-dalbana av hopp o förtvivlan – det är inte mycket man kan göra mer än att lyssna, prata, höra efter och vara öppen. Hur kan “kräftan” bara sätta sig på så många olika ställen i den mänskliga kroppen? Så oberäknelig…

.
.
.

Sport igen! Vi drog till Frankrike! EM i fotboll lockade ner oss till Toulouse och Franska Rivieran – en komboresa med både fotboll och sol o bad. Sååå roligt och sååå skönt! Det var otroligt häftigt att få vara del av den svenska massan – vi svenskar var populära där nere, ska ni veta! På matchdagarna i Toulouse och Nice var det fullt av svenskar på caféer och restauranger – det skrålades och sjöngs och alla hade bara roligt! Att matchresulteten kanske inte gick den väg vi alla hade hoppats på, ja det brydde vi oss inte så mycket om. Vi hade bara roligt!

Självklart var flaggan med! Heja Sveeeeerige! 🙂 En bild med blandade känslor ändå… Några veckor senare miste många livet här på strandpromenaden i Nice när en lastbils-galning drog rätt in i Franska nationaldagsfirandet. Helt ofattbart…

Mellan varven tog vi semester. Vi hyrde bil i Toulouse dagen efter Sveriges andra gruppspelsmatch som gick där och körde ner mot Rivieran. I Carcassonne stannade vi till och vandrade omkring i den gamla stadsdelen som är som en egen stad i staden – typ Visby. Sevärt! Vi drog sedan vidare bort mot Marseille och vårt lite längre stopp i Le Grou-de-Roi. En modern “segelbåt”- och surfstad/by med mycket sol och blåst. Men vid poolen var det oftast lugnt – om man låg platt ner… 😉

Cité de Carcassonne – innanför vallgraven. Tjusiga torn!

En liten kaffepaus söder om Montpellier – sååå skönt!

Efter några dagar drog vi till St Maxime – en underbar by med svenska undertoner. Det är ju här kungahuset, med den forne Prins Bertil i täten, håller till emellanåt. Mycket härligt ställe, som vi stannade på ganska länge. Tog en avstickare till Nice för att se tredje gruppspelsmatchen för Sverige där, men tog oss snabbt tillbaka till detta paradis mitt över Saint Tropez igen!

En kärleksförklaring mitt i sanden på stranden. Roade mig med att bara titta på folk och meditera en hel dag i sträck!

Vi var på Öland också! Egentligen var det en studie- och inköpsresa förklädd till en semestertripp. Bokade in oss på ett B&B några meter från barbeque-serveringen Fireside Inn & Brewery i Rälla mitt på ön. De hade enligt uppgift även en pub inomhus och den var vi mycket intresserade av att studera. Vi satt lite senare helt själva där inne ett par timmar och pratade oavbrutet om framtidsplaner och vilka idéer vi kunde ta med oss hem härifrån.Vi var också på mängder av loppisar. Det var lite kul att Håkan också tyckte det var roligt, så vi gick in i det med hull o hår att hitta olika små krypin som sålde billiga eller knasiga saker till gården. Finns flera appar för sånt..Kul!

Inomhus-puben på Fireside Inn & Brewery.

Så var det det här med hälsan! Vilket genombrott jag haft under 2016! Anslöt mig i mars till Golden Wellness – ja, dom som numera är hyresgäster på gården – och tog en nybörjarkurs i Street Strider. Det är en crosstrainer på tre hjul. Det blir lite annorlunda mot inomhusvarianten eftersom man måste hålla både balansen, bålen, trafikreglerna och farten på samma gång, samtidigt som kondisen får sig en omgång.

Jisses vad trött jag varit!!! Har kämpat mig igenom flera pass där jag fått stanna och hyperventilera. Kanske inte bara för att jag tappar orken utan mycket för att jag blir besviken o ledsen över att inte orka, OCH se DÅ är det någon som knyter ihop luftstrupen och INGEN luft kommer ner i lungorna. Man får ju bryt-panik!!! Men jag tillät mig att ligga sist i ledet, det gjorde inget – och kämpade på i min egen takt. Jag fortsatte kämpa hela sommaren och hängde med hyfsat och utan bryt de flesta gångerna. 😉

Coach Håkan, kombatant Meltzer och jag en tidig förmiddag på strandpromenaden – min första runda tillsammans med dessa snabba Street Stridare! Behöver jag säga att jag var trött? Igen? Åtminstone svettig, ser jag…

Tog också en intensivkurs i att komma igång med vanlig styrka med. Allt utomhus tillsammans med andra gelikar – goa tjejer o killar som även de kämpar för att orka röra på sig mer. Vilka framgångar många gjorde och gör! Peppande! Vansinnigt roligt att träffa alla dessa nya vänner – känns som vi är en enda stor familj! <3

Goa kämpegänget på nybörjarkursen i Street Strider! Utan dessa hjältar hade man stått sig slätt! <3

Oj, glömde nästan en liten detalj… Allt detta föregicks ju också av att jag gick ner 12 kilo med hjälp av metoden 5:2 fram till juni månad och EM i Frankrike. Om inte Jante funnits hade jag nu skrivit med STORA bokstäver – f-n vad jag är bra! Men jag gör inte det… Det får räcka att jag är bra för och i mig själv och att jag kan vara mycket nöjd med mig själv hittills.

Har under hösten fortsatt träna ett par gånger i veckan, spätt på med mera 5:2 och skaffat mig muskler och ork att hänga med på passen med Golden Wellness. Jädrar i det, vad det är kul att komma igång! Min plan har lyckats hittills! Jag känner mig lättare (förstås) och kan nu gå mina power-walks igen utan att fötterna gör jätteont. Knäna protesterar litegrann, men både höfter o rygg verkar må bara finfint! Det här är utan tvekan årets största grej!

På promenad igen… Älskar mina power-walks i 130 bpm:s takt!

Jo, jag har bytt jobb med! Efter 1,5 års mammavikariat på marknadsavdelningen på Derome Mark & Bostad var det dags att dra vidare. Varberg Energi hörde av sig under våren och hade ett pappavikariat att erbjuda på marknadsavdelningen under fem månader från hösten, och det tackade jag förstås ja till. Trivs jättebra, men nu har jag bara en månad kvar här. Framtiden får utvisa vad som kommer härnäst. Nu har jag ju både jobb, firma och gården att ta hand om. Kanske det vore på sin plats att bestämma sig nu, men jag är inte nervös. Allt blir bra! Kanske jag kan ge mig själv utrymme till att mer utnyttja kunskaperna från kursen i Stockholm i höstas i marknadsföringen på sociala medier?!

Det är inte så tokigt att skaffa sig kunskaper och nätverk inom vissa genres…

I övrigt har jag jobbat på som tusan med min firma – på fritiden. Så särskilt mycket fri fritid har det inte alltid blivit. Ska jag få behålla firman i sämre tider (läs arbetslöshet), så gäller det att ligga i. Men det är inga problem – jag blir matad i ett jämnt flöde både av mina vänner Niclas på NW Event och Martin på Varberg För Liv samt av andra stamkunder, både med foto, hemsidor och marknadsföring. 🙂 Jag får träffa många glada, speciella, roliga, kända, konstiga, nyfikna, buttra och underbara människor. Relationer till människor är ju aldrig tunga att bära och du vet aldrig när en person blir din nästa eller bästa kontakt för att komma vidare!

Stjärnspäckat på Wäst-Byggs evenemang Wästkustens Mästare i augusti. Hur dessa herrar (Patrik, Kennet och Jörgen) ska kunna hjälpa mig att komma vidare vet jag dock inte. 😉

Avslutar min lilla krönika med mamma! Hon fyllde 90 dagen före nyårsafton och en piggare 90-åring får man allt leta efter en stund. Vi är ganska lika, har jag förstått. På döttrars vis kan man bli lite förskräckt av en sådan tanke, men om jag kan få förknippas med att vara härlig, rolig, påhittig, generös och frisk i knoppen när jag är lika gammal, ja då är allt bra! Grattis mamma – du är som bäst precis som du är! Jag hoppas vi har många sköna år kvar tillsammans! <3

Mamma 90 år! <3

Med det önskar jag dig, som läst så här långt, att vi träffas snart och kan ta en fika! Du måste vara en trevlig person som är genuint intresserad av andra. Jag lovar hålla tyst och låta dig berätta hur DITT år varit och om hur du har det och tar det – livet, alltså. Allt gott!

 

/Eva-Lena

 

 

 

 

Gilbert – med glimten i ögat

Gilbert är en s.k. gooo gubbe och pappa till en av mina barndomskompisar. Många gånger satt jag vid deras köksbord o fikade på 70-talet. 🙂

Eftersom jag nyss börjat ett nytt jobb (pappavik) på Varberg Energi och en insats med Nikon aldrig är avlägset för mina arbetsgivare, fick jag uppdraget att fota nya bilder på styrelsen – och där finns ju Gilbert med! Det är ett glatt gäng o allt gick finfint, men när fotandet var över för denna gång fick jag tillfälle att fånga den där busiga o speciella glimten som bara Gilbert har i sitt öga. Jag liksom bara snodde den!
Pling! /E

Lovisa Koraca – ett år senare

Förra året fick jag äran att träffa, komma nära, lyssna på och till sist fota Lovisa och hennes familj inför Varbergs-Loppet i samarbetet med Varberg För Liv. Vi satt då vid köksbordet och Lovisa fick berätta med egna ord om allt hon gått igenom – det tog ett tag, för denna starka tjej har gått igenom mer än många av oss andra gör på en hel livstid.

Lovisa blev då affischnamn för Varbergs-Loppet och har synts i en del andra sammanhang också, t.ex Padla För Liv där hon på Barnens Badstrand var med o bl a sålde lotter till förmån för Almers Hus i Varberg.

Jag har tänkt på Lovisa emellanåt, speciellt eftersom jag kör förbi hennes hus ibland, men det har ju inte varit tillfälle att träffas igen. Därför var det riktigt roligt att ses igen i Apelviken i veckan som gick. Hela familjen Koraca var på plats och Lovisa, måste jag säga, strålade som bara en tonåring kan göra, söt som bara den!

I år delar hon dock affischplatsen för Varbergs-Loppet med Sandra Frostason som är svårt sjuk. Låt oss göra allt vi kan för att hjälpa till – vi kan alla göra något! Ni kan springa. Jag fotar. Andra kan sätta in en slant till Varberg För Liv eller direkt till ex. Barncancerfonden. Nu. /E

Öppna Företag – för tolerans, antirasism och öppenhet

Varberg – denna underbara plats med alla dessa vänliga, sköna, hjärtliga, kreativa och påhittiga entreprenörer och företagare! Öppna Företag är en ny arena för företag, där man vill råda bot på intolerans, rasism och negativa attityder. Tycker nog ändå att Mathias Frenzel, en av initiativtagarna till denna grupp, säger det bäst själv!:

“Idag finns ingen naturlig plattform för att samla näringslivet kring hållbarhetsfrågor. Samtidigt står samhället inför stora utmaningar när det gäller att lösa frågor kring utanförskap, polarisering och misstro till det demokratiska systemet. Om vi inte arbetar tillsammans för att lösa dessa frågor kommer det sannerligen att leda till ett sämre samhälle i framtiden, både för företag och människor när det gäller ekonomi, trygghet och livskvalitet. Därför behövs Öppna Företag.”

Jag blev tillfrågad om att komma o ta lite porträtt på de företagare som representerar inte bara sig själva, utan hela sitt företag och det är väl klart jag gjorde det! Kul o spännande att dessutom tjuvlyssna på de kloka diskussionerna medan jag även smög runt med kameran på ett av mötena. Och Hotel Havanna gör ju en fotograf bara såå lycklig – även om vi hade det väldigt trångt vid ett av tillfällena…

Lycklig blir jag också om dessa modiga o hjärtliga företagare lyckas bra i sin ny mission – att få oss att leva glada o snälla sida vid sida här i världen! Äsch, jag drar till med ett citat till av Mathias F:
“Att jobba mot rasism är en mänsklig fråga, en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter. Det är inte en politisk fråga.”
 
Så det så! Läs mer på http://www.oppnaforetag.se/

/E <3

Inför Varberg Summer Horse Show 2016 – galleri 2015

Jag har tagit många, många bilder på uppdrag av Niclas Wilhelmsson på NW Event och även tidigare på Warberg IC och Charden Reklam. men jag tror aldrig att ett bildspel blivit snyggare presenterat än i galleriet från 2015 års premiär-event Varberg Summer Horse Show! Riktigt fint!   http://varbergsummerhorseshow.se/

Förhandlingar pågår om årets hästtävlingar och när jag ser detta blir jag riktigt sugen igen på att riskera livet inne i manegen för att få goa bilder på hästar o ryttare och få vara en del av arrangemangen före och efter med! Keep up good work Niclas & co! Vi ses!  /E 😉

vshs-galleri

Martin KlassonMay 23, 2016 - 16:21

Heja mig, det galleri jag hade gjort hade aldrig blivit vackert om det inte vore för vackra foton! Heja oss.

Lillys Fackeltåg 2016

Dagen före internationella Barncancerfonden var det dags för årets fackeltåg med Lilly och hennes familj. Jag hade inte träffat familjen sedan förra våren, så det var riktigt kul att ses igen! De är fulla av liv, precis som det ska vara i en fyrabarnsfamilj, och man kan inte riktigt fatta hur svårt de hade det när Lilly var som sjukast… men Lilly är en söt, nyfiken och duktig tjej, full av bus, men också med ett stort allvar – hon känns lite vuxen i sammanhanget och det kanske inte är så konstigt.

Lite bilder blev det allt, från kvällen som startade o slutade i Societetsparken i Varberg. Förutom försäljning av mössor, facklor, vattenflaskor och annat, bjöds det också på blåbärssoppa, varm korv, brandbil och sång från scenen. Tack gode gud, för all den värme o medmänsklighet som genomsyrar den här sortens kväll – det behövs! Och fint väder hade vi med! /E