Ja, kära nån… Om någon hade sagt till mig för fyra-fem år sedan att jag skulle springa runt på elitidrott i Sverige o fota OCH dessutom leverera till en bildbyrå – då hade jag skrattat högt och kramat min lilla nyinskaffade D80 och bedyrat att jag var sååå nöjd med mitt liv och att fota barnen när de for runt på bandyisen, på innebandyplanen, på hästryggen eller i fotbollsgräset… Men si det har ändrat sig en del…
Livet går inte direkt långsammare ju äldre man blir, verkar det som. Alltför många gånger har man hört andra ‘klaga’ över just detta och nu börjar man äntligen fatta. Det GÅR verkligen fortare o fortare. Om man dessutom då ska hitta på en massa nytt i livet att tänka på och lära sig – då känns det som man utmanar talesättet liiiite extra. Tiden räcker helt enkelt inte till. “Man får sova mindre” som mor sa en gång…
Min nyvunna vän Simone i Karlstad som jag träffade på en bröllopsworkshop i Bohuslän (och som fotar Färjestads hemmamatcher) gav mig tipset att gå med i Pic-Agency. Det är en bildbyrå med inriktning sport, förstås. Fattar inte att jag kan ha sån tur! Min ambition har under hela tiden som jag fotat – mer o mer o mer – varit att närma mig sportfotandet på ett eller annat sätt. Skam den som ger sig… Men eftersom man bor i GP/HN/HP-land och de samarbetar med allt vad bilder heter så har man sällan någon chans till att tjäna en slant på sportbilder i dessa trakter. Pic-Agency ändrar åtminstone en aning på det! Hoppas jag! 🙂
Dagens insats – min första som en stressande fotograf som ska skicka bilder i halvlek och som tittar mer på kamerans baksida än på matchen – slutade 1-1 till mig själv. Efter en ganska långdragen match… Fotandet är ju inga problems, men sedan var det ju det här med taggandet och överföringen till byrån. Tvärstopp! Missade 1/4 av matchen för att jag så envist försökte, men fick ge upp, fota resten av matchen och bege mig hemåt i stället för att i lugn o ro ta mig igenom alla nya bekantskaper i datorn. Puh! På vägen hem var jag tvungen att ‘ringa en vän’ – haha… Framåt 23 var jag klar och resultatet syns här. Är faktiskt lite stolt över mig själv. Får man vara det?? Men det här var kul och jag SKA lära mig alla nya kommandon – igen… Och hoppa lite extra utför stupet – igen…
Matchen? Jaså den! HK Aranäs vann borta mot Drott med 24-27. Toppenkul! Och min forne webbredaktörsklasskompis Tony Målvakt blev, om inte matchens, så i alla fall Aranäs´matchhjälte!
Nu tror jag varven i skallen börjar gå lite mer långsamt, trots allt. Dags för bingen… Tänker drömma om en D3S…/E 🙂