Jag har sagt det förut – man vet aldrig vad som kommer i min väg på kvällspromenaderna med Nikon. För ett tag sedan, när jag var på hugget och småsprang för att fånga fiskebåtar i solnedgångens motljus, stötte jag plötsligt på Einar i småbåtshamnen. Han väntade också på båtarnas ankomst innan solen gick ner – han väntade på sin son att komma in till kajen för dagen. Vi hejade snabbt, slängde några glada ord som vanligt och under tiden dirigerade jag honom till att sätta sig på stenblocken o posera en liten, liten stund. Och det ser ju ut att ha varit rätt så avslappnat, eller hur?!
Jag gillar Einar – han är alltid på gott humör och väldigt photogenique (älskar att vara med på bild dessutom)! Han är också relativt ensam om att tillhöra en äldre generation TLIF:are, som troget kommer o tittar på matcher, kommer på årsmöten, pratar med barnen o ungdomarna och som alltid ställt upp som domare så långt han kunde! Respekt!
Kul att ses, Einar! Vi springer nog på varandra snart igen.
/E 🙂
