Jag vet inte varför – jag kan inte låta bli… Kom hem till Vare i skymningen, och av en slump såååg jag…. Såg dimman som la sig över rundbalarnas siluetter ute på åkern. Tanken på en ny fantasibild tog makten över mig och tillsammans med Nikon såg jag till att få med mig en ny skatt till datorn. Hade sedan tänkt mig något helt annat än vad det verkligen blev…
Skapade något som kom fram av en slump, en feltryckning på tangenterna – och kunde inte gå tillbaka igen. Fastnade direkt. Gick inte att ångra. Kunde inte förmå mig att backa tillbaka. Känslan blev till något overkligt, men inte helt osannolikt ändå – inte i vår fantasi. Där kan rundbalar spela huvudrollen i en skräckfilm, om så vore….. Eller ge en ödesmättad känsla av övergivenhet i den tilltagande höstkylan… Mäktigt.
Varm kram till alla! /E
.