Man slutar inte att bli förtjust förvånad! Min kära, gamla (?!) vän Viktoria gav förslag om att följa med på ett så kallat House-gig i Skene med Dan Reed. Fattade nog inte så noga vad som väntade – Dan Reed är ju bra, han lyssnade man på på 80-talet ihop med sitt Network (Rainbow Child etc. you know). Minns att jag såg honom på en konsert inne på borggården på Varbergs Fästning, sittandes med nyopererat knä på en tältstol ihop med polarna o lyssna o digga… En höjdpunkt! Då var det gamle (?!) vännen o godingen Peter som drog med mig/oss dit , så gissa vem jag drog med mig till Skene? Jo, just det……. å hans ännu mer överförtjuste bror Henrik.
I Skene samlades vi i ett smakfullt renoverat vardagsrummet hemma hos Pia o Örjan på kullen ovanför Frölich (korvmojjen). Ett 40-tal förväntansfulla svenskar väntade på att den ensamme amerikanaren från Paris skulle entra trappan o komma ner till oss o sjunga lite. Så kom han då – en enkel man, rakad, barfota och med akustisk gitarr i handen. Sååå rent, sååå nära, sååå himla skönt bra! Lyssna på Closer från hans senaste skiva – den handlar om längtan o saknaden efter alla gamla vänner.
Jag hade ju förstås laddat med Nikon i knät, OM jag skulle vilja ta en bild…. Hahahahaha…. jo, EN bild, å en till, å en till… Satt nära, nästan FÖR nära och fick problem med att få med allt – hade liksom inte vidvinkeln på, trodde inte det skulle vara så “tätt-inpå” under kvällen. Men bilderna blev tighta…
Dan spelade, berättade, berörde och skapade känslor på egen hand under 2½ timme! Detta blev en kväll att minnas – i all sin enkelhet. Tack, Pia o Örjan! Tack, Vickan! Me will not forget…..
Här kommer Dan Reed på längden o tvären… Bör tittas på ihop med Rainbow Child i öronen – här i versionen från 1989 ihop med Network. Enjoy! /E 🙂
