Jisses – nu har det gått ett år igen! Satt just o läste min förra årskrönika och det slår mig att jag då konstaterade mitt mest händelserika år, och att inget troligen skulle slå det. Visst….. Året som just gick har slagit alla rekord! Den tillförsikt och framtidstro jag satt inne med för ett år sedan visade sig nämligen ge lön för mödan.
Men även om året började med roliga jobb minns jag ändå hur det mesta gick i moll och meningslösheten gjorde sig påmind i hela Varberg. Tobias från Läjet, hans flickvän o två vänner gick hastight bort genom en olycka i Thailand och sällan har något påverkat mig (och så många) så mycket på en gång… Jag kände förtvivlan, både för våra vänner som mist sitt barn, och för mig själv o hela världen, tror jag. Jag kände frustration över hur lätt livets låga kan slockna och vår maktlöshet inför detta – var länge ledsen ända in i själen. Men jag kände också kärlek, gemenskap, tacksamhet, livsglädje och en vilja att leva livet fullt ut – det är vi skyldiga dem som lämnar oss.
Det är svårt att närma sig de anhöriga på ett sätt som känns bra för både dom och en själv. Mitt sätt blev att tala mest i bild. Detta ögonblick, taget över Mjöle o Kagabäcken för ett par år sedan, fick bli min ordlösa gåva till föräldrarna o syskonen och den pryder nu väggen i deras hem. Med bilden ville jag tala om att det på något sätt finns något ljust bakom molnen… Att det ljusa kan vara Tobbe, som finns med dom livet ut – all tid… <3
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
“Var ska sleven vara om inte i grytan” heter det ju och lite senare under våren blev jag invald i Företagarnas styrelse här i Varberg. Inte dumt att få inblick, skapa mer kontakter inom den närmaste företagsvärlden och framför allt att bli tagen på allvar! Så kändes det! Blev nästan på samma gång godkänd som medlem i SFF, Svenska Fotografers Förbund, så nu var jag på rätt väg – även om den kändes lite hal o slirig…
Men underlaget på vägen ändrades snabbt genom ett telefonsamtal i mitten på april… Då blev jag erbjuden jobb som heltidsanställd fotograf på ett uppköpt profil- och reklamföretag här i Varberg! JAG?! Det kändes overkligt att få den frågan alls, men jag blev väldigt glad! Min utrustning köptes över och jag startade upp på halvtid samtidigt som jag trappade ner min förra verksamhet. Jag fick ofta frågan om hur det kändes att bli uppköpt, men jag svarade nog bara med leenden och tackade min lyckliga stjärna (och Martin Jönsson på JSM-gruppen) för erbjudandet o chansen! Sju företag blev ett och mitt var ett av dom – självklart blev detta årets utmaning och omställning – till det bättre för en kämpande frilansfotograf!
Började på heltid frampå höstkanten och det är fullt upp. Just nu är det ca 40% foto, 40% originaljobb för trycksaker av olika slag och resten webb. Ofta i kombination av varandra. Fantastiskt att få jobba med det jag älskat att göra på min fritid så länge! Jag har dessutom hamnat i ett duktigt, glatt, roligt, tokigt och flexibelt gäng där stora projekt blandas med hastigt påkomna jobb åt kunderna. Me like! Prestigen är låg och det känns som alla har stor vilja att få detta att funka. Vi är på god väg och 2013 kommer bli ett fantastiskt, spännande år för det nya Charden! Å jag får vara med! 😀
Årets andra jättegrej var min o Håkans resa till OS i London! I två år hade vi planerat, letat billigt flyg, b&b, biljetter (inte så billiga) till olika evenemang och ordnat vårt schema för sex dagar i sportens tecken. Det här var i sanning en resa som passade oss båda och jag kommer minnas detta i hela mitt liv! Vi fick vara med om så många underbara stunder, präglade både av klassisk sportkamp, glädje, medmänsklighet och vänlighet. Om man blundade liiiite för hur livet är utanför ett sånt här arrangemang, kunde man riktigt gotta sig i tanken om en bättre värld tack vare sporten. Vi vet ju alla att det inte alltid är/blir så, men det var skönt att få vaggas i den tron ett tag… Inte otroligt att det blir ett nytt OS i livet…
Här syns glädjen i det franska dambasketlaget när de vann semifinalen över Ryssland. Med denna bilden vann jag förresten veckans tema-utmaning i Varbergs Fotoklubb – med temat Glädje, förstås! Kul! Fotoklubben lockar mer o mer, ju mer fotandet koncentreras till arbetstid och fritidsfotandet återigen behöver lust o näring…
Jättegrej nummer tre: Vi är med hus! Ett annat hus! Det är ett livsmål som vi redan nu når fram till! Yes! Inne i mig har jag alltid haft en dröm om att bo vid havet. Höra det, se det, känna doften och andas luften. Sedan det blev klart att H skulle sluta med djurhållningen här på gården har vi kikat oss omkring olika objekt som kommit ut till försäljning och på så sätt fått fullt klart för oss var och hur vi vill bo i framtiden. Efter besök i 6-7 hus under senaste året har vi nu fastnat för en 70-talsvilla vid mitt älskade Kagabäcken! Från augusti nästa år kan jag gå på stranden, ett “stenkast” hemifrån, och njuta av den natur jag älskar mest! Åtskilliga av mina havsbilder är tagna just vid denna strand o vik… H (å jag) planerar för renovering i flera år framöver, så det kommer finnas att göra! Men jag är sååå nöjd! Och återigen ödmjukt överraskad av vad livet ger – om man bara önskar sig….. 😉
Önskar alla allt gott! Och ett Gott Nytt År!
Kram E 🙂
Kagabäcken i maj 2012:
