I vikens vatten gled de stilla fram och iakttog alla människor som samlats på stranden i Kagabäcken för att njuta av livet i de vackra, värmande strålarna från en alldeles klarblå himmel. Mamma o pappa Sångsvan med åtta (!) ungar, som tydligen fortfarande hakar på sina föräldrar, tog täten, spanade och samlade trupperna för vidare glid…
Det är tydligen ovanligt, både med det stora antalet ungar och att de stannar så länge hos mamma o pappa – dom får väl bra service, kan man tro… 😉 I vilket fall var de en smått mäktig syn i viken där man oftast bara ser knölsvanar, par om par.
Det är mer än två månader sedan jag rastade Nikon vid vattenbrynet senast – tappade allt i höstas. Men med röda kinder och frusna fingrar är jag glad att jag tog rundan ner till vattnet igen, efter jag sett dessa fåglar på min powerwalk tidigare under dagens sol. Life goes on! <3 /E
