Ofta ses det som lite trivialt med alla dessa solnedgångar, men vi slutar inte att fascineras och förundras över detta fenomen ändå – det märker jag på vilka bilder som får mest uppmärksamhet av allt jag visa upp…
Många gånger är det fräcka moln och många färger som fängslar viljan att fotografera vår värme- och livslampas försvinnande ur vårt synfält, men denna kväll var det tvärtom avsaknade av moln och dis som fick mig att ta svängen om Strandbackavägen i Läjet (och vetskapen om att jag råkade ha med mig lämplig fotoutrustning hem från jobbet för en gångs skull) . Horisonten var knivskarp och siluetterna av Svartskär och Rödskär var som målade med kajalpensel. Tog ett par bilder, men såg snart i ögonvrån att en fiskebåt var på väg ut för sitt nattliga jobb.
Snodde snabbt ihop mig, tryckte gasen i botten (nåja, det går ju inte i Läjet, men så mycket jag kunde med i alla fall) och tog mig kvickt till södra piren på småbåtshamnen. Kånkade halvvägs ut med kamera o största objektivet, såg att mitt motiv alltmer försvann, så jag fick vräka upp Nikon på en sten och zooma in så långt jag kunde. Å där kom fiskebåten dunkades, rörde sig allt närmare solen och körde helt sonika över den innan den försvann ner i djupet…. 😉
En härlig syn. En skarp syn. En romantisk syn. En väldigt orange syn. Skönt att jag såg den…..