2016 blev ett fantastiskt år och det finns två fräcka grejer som överglänser allt annat i mitt o vårt liv detta år – Johnssons Gård och min hälsa!
Man kan tro att ovisshet, överraskningar och tidigare bakslag skulle påverka mig i en negativ mening, men icke! Har inte på länge haft en så positiv tid, där ett flow som fått mig på helt nya tankar och en envishet som tagit mig framåt, gett resultat som jag knappt kunnat drömma om. Låter det spännande? Otroligt? Kul? Ja, det är det!
På sommarens familjedag kallade jag in min vän och kollega Catrin Lanai för att ta lite familjebilder på oss Johnssons!
Vår gård – numera Johnssons Gård – fick ju lite nya hyresgäster förra våren med planer som inte flög högre än ögonbrynen nådde just då. Men som dom lyfte o flög iväg med alla oss andra efter ett tag! Med Rub & Smoke BBQ fick hela gården ett uppsving som hette duga och både Kagabäckens Ost och Hembränt Keramik fick god draghjälp på lördagarna, från Påsk o ända fram till oktober.
Håkan o jag trodde inte våra ögon vissa lördagar. Det kunde vara mer folk på gården än vi haft kossor i ladugården – bara på några timmar. Inte bara vi två blev stammisar på denna mysiga bbq-servering – det var många ansikten man såg från gång till gång. Men det dök också upp en hel massa människor från både Varberg och annanstans, som man inte sett på både år o dar. Varje lördag var liksom fixad redan strax efter lunch – då hade vi ofta fått vår portion av roligt socialt umgänge för hela helgen!
Skyltverkstad i köket hemma på Tångvägen.
Allra första gästerna på Rub & Smoke BBQ – de skulle följas av många, många fler!
Rekordlördagen i slutet av juli = många, många fler! 😉 Tummen upp för det!
I början av sommaren flyttade även nästa hyresgäst in – konstnär Eva Otterström. Eva är vän med Ulrika på Hembränt och blev i ett tidigt skede lovad lokal hos oss när Caprinus inne i Varberg tömdes på företagare o entreprenörer. Efter serveringen var klar fick hon äntligen sin ateljé att måla och möta andra konstintresserade i.
Eva är en glad o färgstark hårdrockare – det hörs ända ut på gårdsplanen ibland! 🙂
Under sommaren fick vi även förfrågan av ytterligare ett företag – Golden Wellness, som sysslar med utomhusträning – om att få plats på gården. Petra o Håkan, som äger företaget, hade länge haft en dröm om att bygga en hinderbana utomhus och varför inte, liksom?
När den första chocken lagt sig och vi bestämt att köra på detta, ordnade Håkan ganska snabbt en 300 meter lång flisad bana och 14-15 hinder av olika slag. Kreativiteten och fantasin flödade och Håkan/Petra o min Håkan spånade (haha) o planerade fler o fler hinder. Här finns nu omkullfallna träd, nät att klättra över o krypa under, gamla däck o grindar att hoppa över, höbalar att klättra på, stubbar att hoppa på och armgång gjord av gammal svinhusinredning m.m m.m. Och mer ska det bli… Riktigt roligt!
Invigningen gick av stapeln i oktober och efter vinterns dvala kommer det att bli full rulle här på gården för Golden Wellness och deras deltagare. Många träningspass och glada tillrop i skogen lär det bli!
Evelyn stormar fram i naturhinderbanan – alltid med ett leende!
Som om inte detta vore nog har jag själv roffat åt mig en lokal på innergården bredvid konstnär Eva. I nya Studio Boxx (det var ju Julias stall innan) är det meningen att man ska kunna hyra in sig för att hålla kurser, föreläsningar, utställningar o popup-butiker. Självklart ska jag även ha det som fotostudio när andan faller på, men den är inte i första hand inredd som det.
Lokalen är flexibel, med små lätta möbler som går att flytta runt, teknik för bildvisning, ihopfällbara bord o stolar, ett litet kök och toalett. Detta har snabbt blivit mitt nya lilla skötebarn. Vi får se hur det faller ut. Ska bli sååå kul att få in lite olika verksamheter på gården. Och de bästa veckorna under den kommande sommaren och en hel del helger under våren, är redan bokade av konstnärer o andra… Ser med positiv tillförsikt fram emot detta! 😀
Håkan på Golden Wellness håller föreläsning för ett 40-tal träningsintresserade.
Anders på Kagabäckens Ost la tyvärr ner sitt företag i höstas, men vi har redan en ny hyresgäst i gamla mjölkrummet – Sandt Brewery. Andreas o Tommy driver idag sitt mikrobryggeri och har ölprovningar i Väröbacka, men behöver större ytor och det hittade de hos oss! Redan i somras levererade de öl till Rub & Smoke, så de är inte helt obekanta med gården sedan innan. Nu håller de på o flyttar in och under våren som kommer ska de starta upp både sin bryggning och nya ölprovningar för allmänheten hos oss. Det är också galet spännande!
Sandts Brewery är nog mest kända för sin öl Session IPA Hallifornia, men de har även tillverkat denna goding – Lussebulle!
Ja, Håkan han jobbar o jobbar. Det finns redan fler planer på utökning av verksamheter, så det är väl bara att sätta sig ner o börja rita till kommunen igen. Utöver det har jag under året gjort allt jag kan för att marknadsföra gården och det har gått över förväntan! Men det finns mer att göra och vi behöver komma ut lite bredare med informationen om gården. Det blir min nöt att knäcka. Nog om gården och alla de möjligheter vi plötsligt kastats in i. Här gäller det att smida medan järnet är varmt och inte vara rädd för utmaningen som vi fått i knä´t! 😉
.
.
.
Cancer – denna läskiga och lömska sjukdom som drabbar vem som helst, utan logik… Mitt engagemang i Varberg För Liv har tagit mig med på några oförglömliga tillfällen under året. Martin Larsson som är den drivande eldsjälen i föreningen, tar ibland med oss andra för att på ett eller annat sätt förverkliga små drömmar för företrädesvis små människor med cancer.
I maj månad var vi hemma hos lilla Tuva i Falkenberg. Hon ville så gärna träffa sin idol Pippi, men orkade inte åka någonstans och framför allt inte ända till Vimmerby. Så Pippi kom till Tuva! Det blev en rolig föreställning i trädgården ihop med familj, syskon och kompisar, toppat med hoppborg för dom som kunde hoppa och popcorn o dricka och framför allt Pippi-tårta förde som orkade äta!
Pippi på plats hemma i Tuvas trädgård. Kling o Klang kom också och jagade runt för att få fatt på Pippi, till allas stora förtjusning!
Tuva tog sig in i mitt hjärta. Inte så att hon snackade sig in, det kunde hon inte längre om hon så hade velat. Men genom sina föräldrar o syskon, foton på väggarna i huset, hennes försiktiga rörelser, hennes frustration när hon inte fick upp Pippi-väskan med sin enda fungerande hand – allt sammantaget gjorde att jag inget hellre önskade mig att hon bara kunde få skaka av sig allt det sjuka och springa runt med de andra barnen och ha livet framför sig. Tuva hade inte långt kvar att leva – det visste familjen – men redan några veckor efter vårt besök, lämnade hon sin familj och himlen blev en liten ängel rikare. Fina Tuva… <3
Lovisa Koraca hjälper Tuva med tårtan och lockar fram ett skratt genom att peta Pippi i magen… Lovisa, som själv tillfrisknat efter sin sjukdom, och hennes familj gör ett stort jobb för många barn och har stor del i att finna de som behöver Varbergs För Livs insatser.
Tillsammans med Tuvas föräldrar har nu Varberg För Liv skapat ett begrepp som fortsättningsvis kommer att heta “Tuvas Dag”. Hit kan man skänka pengar som oavkortat går till att skapa glädje för cancerdrabbade barn och deras familjer – mest i smått, inte så storsvulstiga saker.
I denna anda träffade vi lite senare under sommaren Wilma som var på välbehövlig semester i Almers Hus i Varberg med sin familj. Lillasyster Clara hade önskat sig ett tårtkalas med sin syster i Frost-tema och det fick dom! Plus lite presenter att leka och roas med under veckan.
Wilma tillsammans med sin familj på Almers Hus i Varberg!
Wilma var en alldeles förtjusande och söt 12-åring, som bl. a. varit mycket aktiv i handboll! Hon fick en present inför veckan i Varberg och det var ett målarstaffli med tillhörande material. Wilmas pappa har talat om att hon levde upp under veckan och jag hoppas verkligen att hon orkade måla lite grann och att hon fick känna all kärlek från sin familj som ett varmt omslag inför sin ofrånkomliga resa… Dagen efter de kom hem från Varberg, lämnade Wilma sin familj och anslöt sig till de andra tappra änglarna. Hjärtat gråter…
Självklart blir man ledsen och får alldeles ont i hjärtat av dessa små liv som slutar för tidigt. Men samtidigt måste jag säga att jag slås av beundran över all den glädje och okuvliga vilja till att leva ett så normalt liv som möjligt, som dessa familjer utstrålar! Helt fantastiskt! Vi som inte har det så nära kan ju aldrig förstå. Men vi kan försöka och hjälpa det lilla som går…
Tårtkalas på önskelistan! Clara har bestämt tema – Frost så klart! 🙂
Det finns fler i min närhet som kämpar med denna hemska sjukdom och utgången är så olika. Vår goda vän Ronny har tagit sig levande igenom sitt livs match (tack gode gud!), medan hans svåger och min goda vän Annas bror Bosse förlorade sin kamp till sist. Fina Bosse… Även andra bekanta och min tandläkare Hans i Halmstad kämpar för sina liv och lever i en berg-o-dalbana av hopp o förtvivlan – det är inte mycket man kan göra mer än att lyssna, prata, höra efter och vara öppen. Hur kan “kräftan” bara sätta sig på så många olika ställen i den mänskliga kroppen? Så oberäknelig…
.
.
.
Sport igen! Vi drog till Frankrike! EM i fotboll lockade ner oss till Toulouse och Franska Rivieran – en komboresa med både fotboll och sol o bad. Sååå roligt och sååå skönt! Det var otroligt häftigt att få vara del av den svenska massan – vi svenskar var populära där nere, ska ni veta! På matchdagarna i Toulouse och Nice var det fullt av svenskar på caféer och restauranger – det skrålades och sjöngs och alla hade bara roligt! Att matchresulteten kanske inte gick den väg vi alla hade hoppats på, ja det brydde vi oss inte så mycket om. Vi hade bara roligt!
Självklart var flaggan med! Heja Sveeeeerige! 🙂 En bild med blandade känslor ändå… Några veckor senare miste många livet här på strandpromenaden i Nice när en lastbils-galning drog rätt in i Franska nationaldagsfirandet. Helt ofattbart…
Mellan varven tog vi semester. Vi hyrde bil i Toulouse dagen efter Sveriges andra gruppspelsmatch som gick där och körde ner mot Rivieran. I Carcassonne stannade vi till och vandrade omkring i den gamla stadsdelen som är som en egen stad i staden – typ Visby. Sevärt! Vi drog sedan vidare bort mot Marseille och vårt lite längre stopp i Le Grou-de-Roi. En modern “segelbåt”- och surfstad/by med mycket sol och blåst. Men vid poolen var det oftast lugnt – om man låg platt ner… 😉
Cité de Carcassonne – innanför vallgraven. Tjusiga torn!
En liten kaffepaus söder om Montpellier – sååå skönt!
Efter några dagar drog vi till St Maxime – en underbar by med svenska undertoner. Det är ju här kungahuset, med den forne Prins Bertil i täten, håller till emellanåt. Mycket härligt ställe, som vi stannade på ganska länge. Tog en avstickare till Nice för att se tredje gruppspelsmatchen för Sverige där, men tog oss snabbt tillbaka till detta paradis mitt över Saint Tropez igen!
En kärleksförklaring mitt i sanden på stranden. Roade mig med att bara titta på folk och meditera en hel dag i sträck!
Vi var på Öland också! Egentligen var det en studie- och inköpsresa förklädd till en semestertripp. Bokade in oss på ett B&B några meter från barbeque-serveringen Fireside Inn & Brewery i Rälla mitt på ön. De hade enligt uppgift även en pub inomhus och den var vi mycket intresserade av att studera. Vi satt lite senare helt själva där inne ett par timmar och pratade oavbrutet om framtidsplaner och vilka idéer vi kunde ta med oss hem härifrån.Vi var också på mängder av loppisar. Det var lite kul att Håkan också tyckte det var roligt, så vi gick in i det med hull o hår att hitta olika små krypin som sålde billiga eller knasiga saker till gården. Finns flera appar för sånt..Kul!
Inomhus-puben på Fireside Inn & Brewery.
Så var det det här med hälsan! Vilket genombrott jag haft under 2016! Anslöt mig i mars till Golden Wellness – ja, dom som numera är hyresgäster på gården – och tog en nybörjarkurs i Street Strider. Det är en crosstrainer på tre hjul. Det blir lite annorlunda mot inomhusvarianten eftersom man måste hålla både balansen, bålen, trafikreglerna och farten på samma gång, samtidigt som kondisen får sig en omgång.
Jisses vad trött jag varit!!! Har kämpat mig igenom flera pass där jag fått stanna och hyperventilera. Kanske inte bara för att jag tappar orken utan mycket för att jag blir besviken o ledsen över att inte orka, OCH se DÅ är det någon som knyter ihop luftstrupen och INGEN luft kommer ner i lungorna. Man får ju bryt-panik!!! Men jag tillät mig att ligga sist i ledet, det gjorde inget – och kämpade på i min egen takt. Jag fortsatte kämpa hela sommaren och hängde med hyfsat och utan bryt de flesta gångerna. 😉
Coach Håkan, kombatant Meltzer och jag en tidig förmiddag på strandpromenaden – min första runda tillsammans med dessa snabba Street Stridare! Behöver jag säga att jag var trött? Igen? Åtminstone svettig, ser jag…
Tog också en intensivkurs i att komma igång med vanlig styrka med. Allt utomhus tillsammans med andra gelikar – goa tjejer o killar som även de kämpar för att orka röra på sig mer. Vilka framgångar många gjorde och gör! Peppande! Vansinnigt roligt att träffa alla dessa nya vänner – känns som vi är en enda stor familj! <3
Goa kämpegänget på nybörjarkursen i Street Strider! Utan dessa hjältar hade man stått sig slätt! <3
Oj, glömde nästan en liten detalj… Allt detta föregicks ju också av att jag gick ner 12 kilo med hjälp av metoden 5:2 fram till juni månad och EM i Frankrike. Om inte Jante funnits hade jag nu skrivit med STORA bokstäver – f-n vad jag är bra! Men jag gör inte det… Det får räcka att jag är bra för och i mig själv och att jag kan vara mycket nöjd med mig själv hittills.
Har under hösten fortsatt träna ett par gånger i veckan, spätt på med mera 5:2 och skaffat mig muskler och ork att hänga med på passen med Golden Wellness. Jädrar i det, vad det är kul att komma igång! Min plan har lyckats hittills! Jag känner mig lättare (förstås) och kan nu gå mina power-walks igen utan att fötterna gör jätteont. Knäna protesterar litegrann, men både höfter o rygg verkar må bara finfint! Det här är utan tvekan årets största grej!
På promenad igen… Älskar mina power-walks i 130 bpm:s takt!
Jo, jag har bytt jobb med! Efter 1,5 års mammavikariat på marknadsavdelningen på Derome Mark & Bostad var det dags att dra vidare. Varberg Energi hörde av sig under våren och hade ett pappavikariat att erbjuda på marknadsavdelningen under fem månader från hösten, och det tackade jag förstås ja till. Trivs jättebra, men nu har jag bara en månad kvar här. Framtiden får utvisa vad som kommer härnäst. Nu har jag ju både jobb, firma och gården att ta hand om. Kanske det vore på sin plats att bestämma sig nu, men jag är inte nervös. Allt blir bra! Kanske jag kan ge mig själv utrymme till att mer utnyttja kunskaperna från kursen i Stockholm i höstas i marknadsföringen på sociala medier?!
Det är inte så tokigt att skaffa sig kunskaper och nätverk inom vissa genres…
I övrigt har jag jobbat på som tusan med min firma – på fritiden. Så särskilt mycket fri fritid har det inte alltid blivit. Ska jag få behålla firman i sämre tider (läs arbetslöshet), så gäller det att ligga i. Men det är inga problem – jag blir matad i ett jämnt flöde både av mina vänner Niclas på NW Event och Martin på Varberg För Liv samt av andra stamkunder, både med foto, hemsidor och marknadsföring. 🙂 Jag får träffa många glada, speciella, roliga, kända, konstiga, nyfikna, buttra och underbara människor. Relationer till människor är ju aldrig tunga att bära och du vet aldrig när en person blir din nästa eller bästa kontakt för att komma vidare!
Stjärnspäckat på Wäst-Byggs evenemang Wästkustens Mästare i augusti. Hur dessa herrar (Patrik, Kennet och Jörgen) ska kunna hjälpa mig att komma vidare vet jag dock inte. 😉
Avslutar min lilla krönika med mamma! Hon fyllde 90 dagen före nyårsafton och en piggare 90-åring får man allt leta efter en stund. Vi är ganska lika, har jag förstått. På döttrars vis kan man bli lite förskräckt av en sådan tanke, men om jag kan få förknippas med att vara härlig, rolig, påhittig, generös och frisk i knoppen när jag är lika gammal, ja då är allt bra! Grattis mamma – du är som bäst precis som du är! Jag hoppas vi har många sköna år kvar tillsammans! <3
Mamma 90 år! <3
Med det önskar jag dig, som läst så här långt, att vi träffas snart och kan ta en fika! Du måste vara en trevlig person som är genuint intresserad av andra. Jag lovar hålla tyst och låta dig berätta hur DITT år varit och om hur du har det och tar det – livet, alltså. Allt gott!
/Eva-Lena
