Snö i all ära – jag gillar tanken på allt ljus som förs till den dystra o mörka årstiden och det ljuddämpande, lugna det för med sig – men den har inte så mycket här i Halland att göra…. för det blir bara regn ändå…. och slask… och besvärligt. Skulle det frysa på igen står vi där med underkylda, regnfrusna gator, förmodligen helt isspåriga av inte riktgt bortsmält snö – ett fullkomligt livsfarligt underlag! Jag är livrädd för att ramla o slå mig i rygg, höfter o knän!
Så dagens regn var både sorgligt (för det blev mörkt igen) och hoppfullt (kanske man slipper frysa nu?!), men framför allt såg jag det vackra på rutan när jag satt i soffan. Dessa bilder är tagna genom en första ruta, med fokus på nästa o dess ljuslykta och med riktning mot det tredje fönstret och det återkommande ljuset där borta… Mannen tyckte nog jag var knäpp. Men Mello var lite halvskum o Nikon låg ju bara där… Å då går det ju alltid att hitta på nå´t! /E
