fotoevalena.se/blog » Blog

Gott Nytt År 2015 – Eftertanke, omstart och nya tag!

Så var vi där igen – dags för eftertanke (vad hände?), analys (vad befinner jag mig?), planering (vart vill jag?) och att greppa en stor skopa mod (nu hoppar jag igen!). Kryptiskt? Jo, men vänta lite – efter min nyårshälsning till er alla, som följer mig både på bloggen, facebook o Instagram, ska vi ta året som det kom. Vill först säga att allt ert stöd, gillande o kommentarer betytt oerhört mycket för mig i höst! <3

(Min och vår älskade nya plats på jorden – jag ångrar inte en sekund…)

Årets bästa resa var otvivelaktigt den vi gjorde till Ryssland o OS i Sochi. Var lite nervös för att åka dit, men för nyfiken o sportintresserad för att låta bli. Och vilken resa! Man ville ju helst koncentrera sig på det goda av sport, men de tankarna förmörkades ganska rejält av allt som kom fram före spelen startade. Puh. Men det var oerhört fascinerande att möta dessa ryssar, se det osannolika nybygget i Adler (där tävlingarna faktiskt gick), dela glädjen med våra svenska deltagare, med ryssarna på hotellet, med våra nya kanadensiska vänner, alla från andra nationer och med er som var här hemma. Gruppen jag skapade på facebook fick hänga med på hela resan och jag uppdaterade så gott jag hann med! Det var riktigt roligt att i realtid få dela med sig av svenska flaggan och läsa era hejarop när vi var med i TV! Den gruppen är förresten öppen för alla nu, så det är bara att kika in där, den som vill. Öppen länk här till gruppen Eva-Lena o Håkan i Sochi 

(Det fanns ingen ände på alla de bilder vi fick ställa upp på tillsammans med supportrar från andra länder! Sååå roligt vi hade!)

Att synas i TV är ju barnsligt roligt, även om det inte är särskilt planerat egentligen (förutom att man slänger upp flaggan där den bör synas och har på sig svenska supportertröjor, hehe). Men vilket genomslag! Särskilt på hockey-finalen där vi kom med i sista stund. Två läjsingar som står o vinkar med flaggan på bästa sändningstid överraskande ett helt samhälle, tydligen. Detta drag har absolut blivit en av våra största meriter under detta år, haha! (lånade din bild från fb, Annica G.)

(Nej – det går inte att trycka på Play! 😉 )

Får vi behålla hälsan och allt annat funkar så blir det definitivt fler OS framöver, men vi väntar tills det är tillbaka i trakterna runt Europa – det blir snuskigt dyrt, annars… Håkan är världens bästa reseplanerare, så man är i trygga händer! 😀 Men det är ingen vilosemester, så senare – innan kraftprovet “studenten” uppenbarade sig – slappade vi i underbara byn Bol, på ön Brac utanför Split i Kroatien. Jag hade kunnat ligga där än o låta fötterna skvalpa i vattenbrynet. Sååå skönt!Det var förresten där årets julkalender spelades in – strax innan vi var där!

Ja, så tog då den minste studenten. Nu har vi äntligen en utbildad kock i familjen – så bra! Men än har vi inte sett så många smakprov på hans kunskaper här hemma – vi får nöja oss med att han kan klara livhanken i stället. Grattis till vår Jacob! Det var sista studenten o livet går vidare. Nu väntar vi på bröllop o barnbarn! 😉

Nästa Big Event var när vi hade ett s.k. homegig med Dan Reed i vårt hus här på Tångvägen! 55 glada o musikintresserade vänner var här och lät sig förföras av denne charmerande man! Blandningen av covers från sin tid med Dan Reed & Network, nya låtar från senare år och hans berättelser o iakttagelser om livet som inte alltid varit snällt mot honom o andra, gör att man blir helt fängslad o tagen av stunden. Ett guldögonblick mitt i sommaren! Tack, Dan! Och tack all ni som var här – jag har förstått att det satt djupa spår hos några av er! I sommar kommer han tillbaka till Läjet, då Jörgen o Ulrika är värdar denna gång.

Man behöver inte resa så långt för att få en skön semester! Min o syrrans resa med mamma till Oslo blev en förvånansvärt bra upplevelse! Oslo överraskade mig med sin skönhet och allt som fanns att se och mamma överraskade återigen med att vara sådär galet, envist pigg som bara hon kan, trots sina 88 år! Vi var högt o lågt. Här som högst – längst upp på Holmenkollens backhoppartorn. En selfie var på sin plats!

(Trippel Börjesson – bara pappa fattas, men vi är så nära honom vi bara kan!

 

För dig som orkat läsa så här långt, ska jag nu berätta om min smått deppiga höst… Ja, vad hände egentligen? Efter min varma, goa semester i augusti, kom jag tillbaka till mitt jobb för att mötas av nya idéer och ny organisation som jag absolut tror är av godo för Charden AB! Mitt bekymmer blev dock att jag blev erbjuden annat jobb inom företaget – ett jobb där jag kände att jag inte skulle kunna leva upp till förväntningarna. Kreativiteten kvävdes och likaså jag. För att göra lång historia kort, som det heter, slutade det med att jag valde att bli uppsagd. Ut i kylan igen, eller nåt. Kan fortfarande sörja över det underbara jobb som bara försvann. Fast jag gjorde rätt.  Men för att klargöra en sak – jag önskar alla mina forna kollegor ett stort lycka till i fortsättningen! Det kommer att bli bra!

Har hela hösten hållit huvudet högt, sökt jobb som marknadsassistent där jag kommit åt, kontaktat företag och påmint mina många företagskontakter om min existens, nätverkat, ringt, varit på aktiviteter med Trygghetsrådet och även utbildat mig. Framåt, uppåt, framåt! Men i ärligheten namn, ett par veckor före jul gick luften ur mig… Från att ha varit full av självförtroende och positivt tänkande kring mig själv o min förmåga, har väl jag som så många andra fått bita i det sura äpplet och inse att det alltid finns någon annan som är bättre, mer erfaren och yngre – jo, faktiskt (även den “skrönan” har slagit mig i huvet som en “sanning”)!

Inte lika förvånande, men ändå förvånande, är hur svårt det är att göra sig av med “fotostämpeln” i pannan. Jag har ett digert jobb med att sudda ut den en aning till förmån för webben, originalen, texter och min serviceanda. Jag är trots det tacksam för att jag fick behålla min firma som bisyssla av a-kassan (nytt ord i min vokabulär, liksom aktivitetsrapport, inkomstförsäkring, kassakort etc.)! Utan den lilla sysslan och rätten att få ta lite småjobb med kameran hade jag mått väldigt dåligt… Nu kan jag i stället använda detta i mina kontakter med marknadsavdelningar lite här o där! Bra!

(VG114 på ingång i Träslövsläge Hamn – ett par veckor senare hade hon flyttat norrut till Björkö för nya farvatten)

Så just nu läker jag, funderar jag, planerar jag och tar ytterligare en gång mod till mig. Man får slänga skämskudden och marknadsföra sig så gott det går. Snart får jag säkert napp! Men många har funderingarna och kvällspromenaderna med Nikon blivit och många solnedgångar har mina vänner fått ta del av under hösten. Att strosa ensam vid vattnet och hitta ett nytt sätt att fota dagens slut på blev nästan ett kall som jag förlorade mig i en tag… Min publik på facebook hade här stor betydelse! För varje uppmuntrande kommentar ökade mitt självförtroende o glädje en smula, även om det var lite enahanda motiv. Men det finns i alla fall gott om material till en solnedgångsutställning nu – hehe! 🙂

Av 2015 önskar jag mig ett jobb på en marknadsavdelning eller mindre företag som behöver hjälp med allsköns marknadsföring, både på nätet, i tryck, på events och mycket annat. Har du ett tips? Under tiden flyter jag med i tiden, sätter nya mål och tar lite promenader med min nye vän Melvin – en liten Lancashire Heeler som jag bor granne med. Vi nosar överallt där det finns något intressant… 😉

Gott Nytt År! Kram E

(Kväll i Träslövsläges Hamn – en av de mest uppskattade bilderna under hösten. Tack!)

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*

*